Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.
All Time High Litteratur
 
  1. Earnest Hemingway: The Old Man And The See (1952)
Det är det enkla som är det bästa. Och det är det enkla som är det svåra. Finns det något enklare än Hemingways lilla historia om fiskaren som äntligen får sin storfångst och som ser den försvinna inför sina ögon till hajarna. Människans kamp mot, och plats i, naturen kan inte beskrivas bättre. Den fattiga fiskaren Santiagos öde griper mig in i min själs innersta atomer och den varma relationen mellan honom och den lilla pojken får håret att resa sig på mina armar. Hundra sidor, mer behöver man inte skriva för att få nobelpriset i litteratur. Om man skriver som gamle Hem.
 
  1. Paul Auster: The New York Trilogy (1985, 1986, 1987)
Denna metafysiska thriller som består av delarna City of Glass, Ghosts och The Locked Room tog mig med storm när jag läste trilogin före min första resa till New York. Tillfälligheternas spel i den moderna storstaden gör det svårt att veta vad som är vad och vem som är vem, när det verkligen kommer till kritan. Austers prosa fick betydande påverkan på hur jag själv egentligen ville skriva.
 
  1. John Steinbeck: East of Eden (1952)
Storslagen episk roman om konflikten mellan tvillingarna Aron och Caleb. Djupt insiktsfullt om vad som sker med barn som växer upp utan trygga vuxna föredömen. Den våldsamma och hatiska Caleb för familjens destruktivitet vidare ett varv till i ekorrhjulet. Amerikansk socialrealism när den var som bäst.
 
  1. J.D. Salinger: The Catcher in the Rye (1945)
Vi följer sextonåringen Holden Caulfield under tre dagar när han lämnar skolan i Pennsylvania och åker hem till sina föräldrar på Manhattan. En absolut genial berättelse om en ung förvirrad man, vilse i tiden och verkligheten. Om alla som jobbar med människor hade förstått den här boken skulle vi verkligen kunna hjälpa varandra och inte som nu, låtsas.  
 
  1. Hermann Hesse: Das Glasperlenspiel (1943)
Hesses mästerverk där han flätar ihop mänsklighetens två viktigaste teman, matematik och musik. Hesse letar efter en värld i enighet och gemenskap utan att gå på ackord med den stora konsten.
 
  1. Harry Martinson: Nässlorna blomma/Vägen ut (1935, 1936)
Martinsons barndomsskildring från uppväxten i Blekinge där han som föräldralös auktionerades bort till ett liv som ständig främling. Världslitteraturens bästa uppväxtroman och en oöverträffad historia om hur det kan vara att mogna till man.
 
  1. Jack Kerouac: On The Road (1955)
Spelevinkarna Sal Paradise och Dean Moriarty korsar USA från kust till kust och lever ut sin ungdom och frihet längs de amerikanska vägarna. Kerouacs prosa pumpar på och efter att ha läst detta blir den ultimata drömmen att vara ung och fri och inte banga för något, inget som helst.
 
  1. Chaim Potok: My Name Is Asher Lev, The Gift of Asher Lev (1972, 1990)
Den unga konstnären Asher Lev växer upp i Brooklyns judiskortodoxa kretsar och trotsar gällande smak med sina provocerande tavlor. Som vuxen flyttar han till den franska Rivieran men lämnar aldrig mentalt sitt kära New York. Och han slutar aldrig provocera, fingrar aldrig på sin egen integritet. Bästa beskrivningen av Jantelagen och dess provokatörer jag har läst.
 
  1. Anatolij Rybakov: Arbats barn (1987)
Samhällskritisk storslagen episk roman om Sovjetunionen. Vi följer en handfull vanliga medborgares öden på trettiotalet och framåt under kommunismens härjningar. Ett realistiskt och psykologiskt mästerverk. Porträttet av Stalin är klockrent. Ger läsaren lust att göra revolution på riktigt, mot kommunister och all slags förtryckare, mot svikarna. 
 
  1. Franz Kafka: Das Schloss (1935)
Kafka är min favoritstilist. Ingen över, ingen vid sidan av. Som den första i litteraturhistorien överger Kafka positionen som den allvetande berättaren och intar en totalt subjektiv position som resulterar i att läsaren måste tolka varenda rad, varenda utsaga. Resultatet blir fullständigt halsbrytande.

   11.  John Kennedy Toole: A Confederacy of Dunces (1980)


Alla bra böcker blir refucerade av korkade förläggare. Så också detta mästerverk i humor. Fetknoppen Ignatius Reilly ligger hemma hos sin morsa i New Orleans och fiser dagen lång. Hon tvingar ut honom i olika jobb som alla har det gemensmat att de slutar i fullständig katastrof. Att författarens egen morsa fick boken publicerad länge efter sonens självmord är en historia för sig, och att publiceringen ledde till Pulitzerpriset året efter. 

 

 

12. George Orwell: Nineteen eigthy-four (1949)
Varken förr eller senare har en författare så skoningslöst slaktat myndigheternas övervakning och byråkratisering av medborgarnas vardag. För det handlar om makt och maktmissbruk, om utspekulerat våld från den starka mot den svaga, om kontrollbehov. Romanen är politisk sprängstoff och har antagligen bidragit till att förändra världen. Och dessutom både välskriven och spännande.

 

 

13. Tom Wolfe: The Bonfire of the Vanities (1987)

Fruktansvärt rolig skildring av åttiotalets New York City. En satir som gräver fram baksidorna med smältdegeln Manhattan och det kapitalistiska amerikanska samhället. ”Tom  Wolfe is the man who has what it takes to slice The Big Apple to its rotten core…”, skrev en recensent så träffsäkert.

 

 

14. August Strindberg: Hemsöborna (1887)

Många vill ju kalla August Strindberg för Sveriges genom tiderna största författare och man blir ju benägen att hålla med när man läser Hemsöborna. Detta är verkligen en folklig roman med massa humor och stor dramatik. Filmatiseringen från 1966 är en klassiker med Sif Ruud och Allan Edwall i huvudrollerna. Stor litteratur ska vara enkel, och detta är enkelt och stort.

 

 

15. Harry Martinson: Vägen till Klockrike (1948)

Martinson är min stora svenska favorit. Här skriver han om luffaren Bolle som vandrar runt genom dåtidens Sverige. En roman som träffar min egen lust att bara sticka. Jag har ju också stuckit många gånger. Ut på cykel på vägarna i Sörmland. Ut i Europa med tåg. Jag har funnit mitt Myrbråten och är lugnare nu, långt hemifrån Strängnäs. Men upptäckandets metodik är en del av min personlighet och Martinson är mästaren på temat.

 

 

16. John Steinbeck: Grapes Of Wrath (1939)

Steinbecks stora epos om kapitalismens skuggsida som gjorde honom både hatad och berömt. Boken säljer enormt, men förbannas också, bränns på bål och ställs inför rätten. Tom Joad tar med sig familjen till Kalifornien för att plocka sig rika på apelsiner, bara för att upptäcka orättvisa, förtryck och misär. Stor arbetarklassdramatik. Gripande film med Henry Fonda som Tom, regisserad av John Huston. Steinbeck som de svagas försvarare är en av mina husgudar.

 


17. Jane Austen: Pride and Prejudice (1813)


Vilket geni Jane Austen var. Suverän kontroll över berättelsen, som egentligen är en simpel såpopera, späckad med känslor och intriger. Fast temat engelsk överklass för tvåhundra år sedan egentligen inte intresserar mig föll jag pladask för en stilsäker och exakt författarinna, som både framstår som en människokännare och observatör av sociala koder. Varför har hon så få kvinnliga efterföljare?

 

 

18. Hermann Hesse: Der Steppenwolf (1955)

Precis som Martinsons Bolle är Hesses Harry Haller en landstrykare, en outsider. Han nosar sig fram genom världen, hör inte hemma någonstans, en främling, en varg. Jag blev träffad av blixten när jag läste boken. Hesse är central i min fascination för Tyskland, jag är ju inte för inte adjunkt i tyska.

 

 

19. John Steinbeck: Tortilla Flat/Cannery Row (1935, 1945)

Sätter ihop två böcker av Steinbeck med liknande tema. Steinbeck kan som ingen annan skriva om vanliga och fattiga människor. Han gör poesi av en socialklient och konstruerar stor humor på områden som man oftast förbinder med förakt. Tortilla Flat är en fantastisk rolig bok och Cannery Row är lysande poetisk.

 

 

20. Wilhelm Moberg: Din stund på jorden (1963)

En bok som ger läsaren lust att skriva om sitt eget liv (Leif i alla fall). Det stora i att finnas till, det att ha sin stund här på jorden. Poetiskt och jordnära. Det enkla livet på bondelandet kombineras med det stora universella i att leva och vara människa och försöka att finna sin väg här i livet.