En nypa frisk luft mellan slagen.

 

2019-05-19. Svenska cupen MtbO långdistans. Jag startar bra även denna dag, är tvåa på första och fortfarande trea på andra. Men så ser jag inte det bästa vägvalet på långsträckan och tappar fem minuter. Det är överjävligt stenigt och jag har problem att hålla farten uppe längs stigarna, är ingen stor tekniker på cykel. Men det går skapligt fram till åttan där jag tar in en stig för tidigt och tappar två minuter. Utan dessa två misstag hade jag blivit trea igen, men får nu nöja mig med sjätte plats. Det får duga fast jag kan bättre.

 

2019-05-18. Svenska cupen MtbO. Medeldistans i Falun. Jag kör rätt till första och sedan rakt på till andra. Plötsligt leder jag. Så kan det gå när flytet infinner sig. Sedan halkar jag ner till plats tre som jag försvarar ända in i mål. Det blev en bom på tredje sista, men jag är nöjd. Uffe vinner före Göran, så hela huset botaniserar prispallen. Kvällens middag går heller inte av för hackor. Uffe slänger ihop en lasagne och vi tar kaffe och bullar till efterrätt framför teven där Sverige tvålar till Schweiz i hockey-VM. 

 

Sjuttonde maj. Jag har ledigt. Men istället för att dansa regndanser i folkkläder med de norska infödingarna på gatorna i Vikersund åker jag hem till Sverige redan på tordagen. Jag passerar gränsen genom Finnskogen mot Torsby, handlar i Malung och käkar köttbullar i Äppelbo. Jag är hembjuden till Uffe Eriksson i Borlänge. Glider in där i niosnåret. Vi landar kvällen och långhelgen med ett par bira och akvavit. Fredagen är magisk. Jag tar en kaffe i solen och en sen frukost innan jag sticker ut på rullskidorna. Borlänge är bra för rullskidåkning. Det är sommar. Naturen är grann att se på. Efteråt solar jag på altanen och meckar ihop en rabarberpaj till kvällen. Ölen kommer fram tidigt och grillen tänds. Göran Andersson kommer till dukat bord.  

 

2019-05-09. Nässelsoppa och rabarberpaj, det är grejer det. Och säkra vårtecken. Jag plockar späda nässlor bakom ladan och förväller dem i saltat vatten. Receptet är enkelt, en vit sås kryddad med salt och peppar och så de hackade nässlorna. Mums filibabba. Så skivar jag de första rabarberstjälkarna och sprider dem över en smuldeg. Rejält med socker uppepå och så in i ugnen. Avnjuts ljummen med kall vaniljsås på. Mums filibabba gånger två.

 

2019-05-08. Det flaggas för fred i Norge. Det är årsdagen för att andra världskriget slutade. Jag cyklar mellan regnskurarna. Jag kör rundan runt Slottet för första gången i år. Slottetrundan är min testrunda. Den avslöjar mig. Den är den brutala sanningen. Den här dagen var den mer sann än någonsin, sann och brutal. Mitt pers är på 1.11, satt 2017 just innan Cykelvasan. Då snittade jag på 25 km/h. Rundan är tre mil lång på kuperad grusväg. Jag tänkte att jag skulle glida runt den på 1.30 så här tidigt på säsongen. Klockan stannade på 1.38. Jösses, att jag skulle vara så svag kunde jag inte drömma om. Men sånt är livet. Jag är dåligt tränad, speciellt på cykel. Och vad ska jag göra med det då? Ingenting. Jag är inte i den fasen av livet när det handlar om att pressa på med träning för att tjäna minuter och sekunder. Jag tränar på, sedan får det bli som det blir.  

 

2019-05-05. Sköna maj är här. Det är ömsom sol, ömsom snö och hagel. Förra helgens Sentrumsløp satte sina spår. Jag har försökt springa ett par gånger men det har varit apsegt. Idag släppte det. Efter en försiktig inledning på söndagspasset på cykelsadeln lossnade det lite grann efter den första timmen. Men väl hemma igen efter nästan fem mil längs vägarna somnade jag i tevesoffan som en klubbad oxe.


 

2019-05-01. Första maj. Vi åker till Lier för att köra PreO, Norgecup och VM-tester TempO. Första delen bestod av fem stationer bebyggelse. Andre delen var fem stationer skog. Usla kartor och ännu uslare banläggning gör dagen till en gissningstävling. Jag har fyra fel i bebyggelsen och sju i skogen. Vanligtvis ett katastrofalt resultat. Men med den här typen banläggning var jag femma på första delen och så vann jag den andra, tvåa sammanlagt. Jag vinner alltså mitt livs första tävling i PreO fast jag har sju fel. Alldeles makalöst. Men när framgången plötsligt kommer så är det bara att tacka och ta emot. Med hela norska landslaget bakom mig i resultatlistan så är det väl bara att ställa in siktet mot VM… Nej, tror inte det. Jag är för ojämn.  

 

2019-04-30. Valborg. Jag plockade fram rullskidorna för första gången i vår. Jävlar vad bra det gick att åka. Jag rundade Röyse, min favoritrunda. Fjorden låg spegelblank. I dikena prunkade gräs och maskrosor. Åkrarna luktade dynga från dyngspridarna. Fruktträden blommade. Jag blev så euforiskt att jag åkte hem och drack whisky efteråt. Satt på terrassen till solen gick ner och fingranskade resultaten från förra helgens Tiomila.  

 

2019-04-28. PreO Ås. Jag öppnade stenhårt, jobbade metodiskt och koncentrerat. Den första skogen var svår men kartan bra. Sedan tog parken vid. Jag är bra i park. Jag nitade kontroll efter kontroll. Så kom de fyra sista skärmarna precis innan mål. Plötsligt stämde kartan inte längre. Den var helt enkelt i nyrekad just där. Det blev gissningstävling. Jag gissade tre fel av fyra möjliga och dagen var förstörd. Men jag kom fyra i alla fall. Det var fler än jag som gissade fel mot slutet. 

 

Arno, jag, Martin, Kaspar på PreO i Ås

 

2019-04-27. PreO Fredrikstad. Gode gamle Svein Jakobsen hade inte bara ritat den bästa kartan i mannaminne, han hade också strängat en riktigt bra bana. Jag snubblade tidigt på banan, hade fel på sjuan och nian. Det var typ banans två lättaste kontroller. Man kan verkligen undra vad som sker med ens hjärna när man orienterar. Mysteriet att jag bommar på enkla skärmar väntar fortfarande på sin lösning. Sedan torskade jag på elvan också. Men den var riktigt svår. Tre fel. Jag får glädja mig åt att jag åter igen var snabbast på tidkontrollen. Men en sketen niondeplats är ingenting att föra in i historieböckerna. Det gick bättre sedan. Vi skyndade oss in till Oslo där jag hann starten av Sentrumsloppet med sisådär 37 sekunders marginal. Niklas hade hoppat av på grund av sjukdom så jag tog hans nummerlapp och dammade iväg. Sist jag tävlade i löpning var i Havanna i november. Då höll jag på att dö. Nu gick det bättre. Jag zickzackade mig genom horderna av folk och kom i mål på hederliga 50.46. Det gick bra, blev inte stel i musklerna, kunde ligga på lite grann och orkade hela vägen. Dessutom dog jag inte. Kollade i 60-årsklassen. Hade blivit 63:a där. Totalslut efteråt.


2019 Annandag påsk. Synd att klaga på vädret i dessa tider. Jag har rekat kartan till NM i PreO i solglasögon och bar överkropp. Det ni. 

 

2019 Påskdagen. Åtta på listan. Åtta på listornas lista. Jag snackar alltså om rankinglistan i PreO. Efter O-ringen 2018 var jag tolva. Efter landskampen och SM var jag tia. Efter PreO Syd är jag alltså åtta. Måste bita mig kvar där. Om en månad är det PreO Väst. Jag behöver ett toppresultat där. Sommaren är lång och min plats bland de tio bästa ger jag inte ifrån mig frivilligt.   

 

2019 Påskafton. Jag erkänner att jag blir glad när det händer. Det finns egentligen inte så mycket som går upp mot det. Kanske att vinna i orientering då. Skunken har varit ute en tid nu och de första kommentarerna har börjat trilla in. Det är kanske inte så många som läser mina böcker men varje läsare är en seger och varje nöjd läsare är en gåva från himlen. Några av läsarna öser beröm över mig, kallar mig till och med genial. Jag spetsar öronen och suger på de översvallande formuleringarna som på en karamell. Jag erkänner att jag behöver få skryt. Jag är tilltufsad och sliten och behöver folk som klappar mig på axeln. Tack ska ni ha, alla ni. 

Bokförlaget HyssHald är mitt eget bokförlag. Förlaget är registrerat i Norge med företagsnummer 971057726 under firmanamnet Leif Eriksson Viking. Bokförlagets enda uppgift är att publicera mina egna verk. Företaget säljer böckerna över nätet via min hemsida www.leiferiksson.se. Självklart kan också böckerna köpas i bokhandeln, eller lånas på biblioteket. 

Önskar du köpa böcker direkt av mig gör du som fölger:

Om du bor i Norge:

  1. Betale inn 250 NOK på konto 9710 45 90733
  2. Send meg en mail med navn og adresse til leif@leiferiksson.se og fortell hvilken bok du ønsker
  3. Boka kommer i posten

Om du bor i Sverige: 

  1. Betala in 250 SEK på konto 91591148873
  2. Skicka en mejl med namn och adress till leif@leiferiksson.se och berätta vilken bok du vill ha
  3. Boken kommer i posten

Böckerna kan givetvis fås signerade. Trevlig läsning...

 

HyssHalds första publicering skedde i december 2008. Romanen "Peugeot Overdrive" spottades ut ur tryckpressarna på Caspersens Trykkeri i Vikersund. Releasepartyt arrangerades den tionde januari 2009, dagen före min femtioårsdag. Lagom till sommaren 2009 var den första lilla upplagan av "Peugeot Overdrive" utsåld. En andra upplaga trycktes i min hemstad Strängnäs. Den är också på god väg att bli slutsåld.

Redan nästa år, 2010, publicerades "Jag, en punktmarkerare". Boken trycktes inbunden på Scanbook i Falun. Releasepartyt var hemma på gården första helgen i juli. Jag hade nu en mindre samling fans som hade gillat "Overdrive" och som också köpte "Punktmarkeraren". Dessutom startade jag ett mödosamt försäljningsarbete som helt enkelt gick ut på att fråga alla jag kände eller var bekant med om de ville köpa boken. På så sätt tjänade jag in tryckkostnaden och lyckades såväl skaffa mig ett litet överskott. Men försäljningen utanför min egen bekantskapskrets tog aldrig fart, och biblioteken köpte boken i minimalt omfång. Mina försök att sälja över internet eller att få ut boken till boklådor misslyckades kapitalt.

Lagom till sommaren 2013 var "S.K.U.N.K." färdig. "S.K.U.N.K." påminner något om Punktmarkeraren tematiskt, men nu har den lilla medborgarens uppror mot det tungrodda samhället tagit ännu ett kliv in i det socialdemokratiska folkhemmet. "S.K.U.N.K." redigerades under hösten 2013 och har sedan dess varit klar för tryck. Men istället för att trycka upp boken på mitt eget förlag har jag försökt få kontrakt på ett som är större och har andra muskler när det gäller marknadsföring. Den processen är inte avslutad.

Nästan överraskande för mig själv rivstartade jag nästa projekt så fort "S.K.U.N.K." var klar. "Lorry Bar", en humoristisk komedi från staden där jag arbetar, Hønefoss, skakades ut ur mina skjortärmar så lekande lätt att till och med en luttrad skriftställare som mig blev förundrad. Boken blev färdig sommaren 2014, och jag vet inte än vad jag ska göra med den, lite beroende på vad som händer med "S.K.U.N.K."

 

 Peugeot Overdrive (2008)

"Peugeot Overdrive" är en litterär roadmovie på cykel genom vårt grannland Norge. Vår hjälte Eriksson har livet upp i halsen och bestämmer sig för att göra något åt saken. På en nyinköpt Peugeot ger han sig iväg mot solnedgången med cykelväskorna fulla av böcker och diskmannen laddad med rocknroll. Längs de norska vägarna möter han vinden med pannan och snart märker han att livet håller på att växla in på ett nytt spår...

 

Bibliotekstjänsts recension av "Peugeot Overdrive"

En dag får författarjaget nog när han tittar sig i spegeln och finner att han blivit fet, håglös, kärlekstörstande och frustrerad. I motsats till så många andra gör han något åt saken; han tar tjänstledigt från sitt jobb som framgångsrik dataprogrammerare, köper en cykel (av det franska märket Peugeot - därav bokens titel) och cyklar från sin hemstad Karlstad till Norge. Detta är början på en "litterär roadmovie" av det mer halsbrytande slaget. Boken, som enligt Erikssons hemsida (www.leiferiksson.se) tog tre år att skriva, är trots sidantalet både lättläst och riktigt underhållande. Till detta bidrar inte minst alla hans musikaliska referenser i bästa Nick Hornby-anda, hans träffsäkra humor plus givetvis den goda och fantasifulla formuleringskonsten med ord som "Afzelius-bitar" som avser resterna efter en sprucken spegel. En fullödig debut som lovar mer (Eriksson lär ha två andra böcker klara varav åtminstone en beräknas komma ut till midsommar nästa år).

 

Inledningen på "Peugeot Overdrive" kan läsas på länken.

 

Jag, en punktmarkerare (2010)

Någon gång i framtiden. I Unionens nordliga hemisfär. Skattebetalarna har fått nog av återfallsförbrytarna. Politikerna har satt en prislapp på humanismen. På ett eller annat ställe måste en gräns gå. På andra sidan den gränsen väntar dödsstraffets renässans. BAKA annonserar efter punktmarkeraraspiranter. Eriksson sänder in en ansökan. Snöbollen börjar rulla. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Bibliotekstjänsts recension av "Jag, en punktmarkerare"

I likhet med Leif Erikssons debutbok Peugeot overdrive (2008) börjar denna bok med en man som kommit till vägs ände och vill påbörja ett helt nytt liv. Så han säger upp sig från jobbet som välbetald oljeplattformsarbetare för att utbilda sig till "punktmarkerare". Tidpunkten är ett antal decennier framåt i tiden då det tidigare "humana samhället" fått nog av brottslighet och beslutat att även kriminella förvisso skall ha en andra chans, men efter den tredje brottsliga gärningen skall personen avrättas offentligt genom att man låter en laserstråle bränna sönder hjärnan. Blott brottslingar under 20 år skall få en fjärde chans genom att med hjälp av en punktmarkerare försöka återvända till ett samhälleligt sett anständigt liv. Denna teori om vedergällning och "balans" är knappast ny, men i händerna på den habile skribenten Eriksson fungerar berättelsen trots allt. Men det är inte utan att man anar en stor portion av samhällskritik mellan raderna.

 

Inledningen på "Jag, en punktmarkerare" kan läsas på länken.

 

 
S.K.U.N.K. (2014)

Vad ska man göra om nu varken politikerna eller poliserna sköter sina jobb? Har man då rätt att ta lagen i egna händer? Någon kan tycka det.
   Oraklet tycker det. Han har aldrig varit den som står och tittar på. Han kan låtsas att han står där och tittar på men i själva verket är det just han som drar i trådarna. Skurkarnas nationella kommitté, S.K.U.N.K. har kommit för att stanna. Och farsoten sprider sig över hela Europa. Skurkarna försvinner en efter en. Polischeferna slår sig för bröstet men ingen, absolut ingen, fattar vad som pågår. Ingen utom skunkarna.

Romanen färdigställdes under våren 2013. Den redigerades uder hösten och vintern 2013. Beräknad utgivning i 2014.  


Inledningen på "S.K.U.N.K." kan läsas på länken.

 

Lorry Bar (2015)

 

Så fort jag var färdig med "S.K.U.N.K." våren 2013 kände jag att jag ville skriva något roligt. Jag hade observerat en del märkliga figurer i Hønefoss, staden där jag jobbar, och i sann John Steinbeck-anda började jag fantisera om de här snubbarna, satte ihop dem til ett gäng A-lagare på parkbänken. Och så började det hända saker, den ena mer dråplig än den andra. Lorry Bar finns i verkligheten, eller fanns rättare sagt, har fått nytt namn nu. Jag passerar där varje dag. Boken blir färdig sommaren 2014.

 

Inledningen på "Lorry Bar" kan läsas på länken.

 


Under solens längtan mot väst

 

Berättelsen om Blommans, Dillets, Lattjos och Lill-Everts öden och äventyr i staden Stockholm en varm julidag 1994 skrevs 2003-2005. Handlingen kulminerar på en krog på Söder i Stockholm under Sveriges bronsmatch i fotboll mot Bulgarien 1994. Berättelsen är mycket viktig för mig feftersom den gjorde mig till författare. Jag lärde mig att skriva regelbundet, inte så mycket varje dag, men envist vidare vidare... Boken är ännu inte redigerad. Utgivning osäkert eftersom den inte är särskilt bra, ett nybörjarverk.

 

Inledningen på "Under solens längtan mot väst" kan läsas på länken.