2019-05-19. Svenska cupen MtbO långdistans. Jag startar bra även denna dag, är tvåa på första och fortfarande trea på andra. Men så ser jag inte det bästa vägvalet på långsträckan och tappar fem minuter. Det är överjävligt stenigt och jag har problem att hålla farten uppe längs stigarna, är ingen stor tekniker på cykel. Men det går skapligt fram till åttan där jag tar in en stig för tidigt och tappar två minuter. Utan dessa två misstag hade jag blivit trea igen, men får nu nöja mig med sjätte plats. Det får duga fast jag kan bättre.

 

2019-05-18. Svenska cupen MtbO. Medeldistans i Falun. Jag kör rätt till första och sedan rakt på till andra. Plötsligt leder jag. Så kan det gå när flytet infinner sig. Sedan halkar jag ner till plats tre som jag försvarar ända in i mål. Det blev en bom på tredje sista, men jag är nöjd. Uffe vinner före Göran, så hela huset botaniserar prispallen. Kvällens middag går heller inte av för hackor. Uffe slänger ihop en lasagne och vi tar kaffe och bullar till efterrätt framför teven där Sverige tvålar till Schweiz i hockey-VM. 

 

Sjuttonde maj. Jag har ledigt. Men istället för att dansa regndanser i folkkläder med de norska infödingarna på gatorna i Vikersund åker jag hem till Sverige redan på tordagen. Jag passerar gränsen genom Finnskogen mot Torsby, handlar i Malung och käkar köttbullar i Äppelbo. Jag är hembjuden till Uffe Eriksson i Borlänge. Glider in där i niosnåret. Vi landar kvällen och långhelgen med ett par bira och akvavit. Fredagen är magisk. Jag tar en kaffe i solen och en sen frukost innan jag sticker ut på rullskidorna. Borlänge är bra för rullskidåkning. Det är sommar. Naturen är grann att se på. Efteråt solar jag på altanen och meckar ihop en rabarberpaj till kvällen. Ölen kommer fram tidigt och grillen tänds. Göran Andersson kommer till dukat bord.  

 

2019-05-09. Nässelsoppa och rabarberpaj, det är grejer det. Och säkra vårtecken. Jag plockar späda nässlor bakom ladan och förväller dem i saltat vatten. Receptet är enkelt, en vit sås kryddad med salt och peppar och så de hackade nässlorna. Mums filibabba. Så skivar jag de första rabarberstjälkarna och sprider dem över en smuldeg. Rejält med socker uppepå och så in i ugnen. Avnjuts ljummen med kall vaniljsås på. Mums filibabba gånger två.

 

2019-05-08. Det flaggas för fred i Norge. Det är årsdagen för att andra världskriget slutade. Jag cyklar mellan regnskurarna. Jag kör rundan runt Slottet för första gången i år. Slottetrundan är min testrunda. Den avslöjar mig. Den är den brutala sanningen. Den här dagen var den mer sann än någonsin, sann och brutal. Mitt pers är på 1.11, satt 2017 just innan Cykelvasan. Då snittade jag på 25 km/h. Rundan är tre mil lång på kuperad grusväg. Jag tänkte att jag skulle glida runt den på 1.30 så här tidigt på säsongen. Klockan stannade på 1.38. Jösses, att jag skulle vara så svag kunde jag inte drömma om. Men sånt är livet. Jag är dåligt tränad, speciellt på cykel. Och vad ska jag göra med det då? Ingenting. Jag är inte i den fasen av livet när det handlar om att pressa på med träning för att tjäna minuter och sekunder. Jag tränar på, sedan får det bli som det blir.  

 

2019-05-05. Sköna maj är här. Det är ömsom sol, ömsom snö och hagel. Förra helgens Sentrumsløp satte sina spår. Jag har försökt springa ett par gånger men det har varit apsegt. Idag släppte det. Efter en försiktig inledning på söndagspasset på cykelsadeln lossnade det lite grann efter den första timmen. Men väl hemma igen efter nästan fem mil längs vägarna somnade jag i tevesoffan som en klubbad oxe.


 

2019-05-01. Första maj. Vi åker till Lier för att köra PreO, Norgecup och VM-tester TempO. Första delen bestod av fem stationer bebyggelse. Andre delen var fem stationer skog. Usla kartor och ännu uslare banläggning gör dagen till en gissningstävling. Jag har fyra fel i bebyggelsen och sju i skogen. Vanligtvis ett katastrofalt resultat. Men med den här typen banläggning var jag femma på första delen och så vann jag den andra, tvåa sammanlagt. Jag vinner alltså mitt livs första tävling i PreO fast jag har sju fel. Alldeles makalöst. Men när framgången plötsligt kommer så är det bara att tacka och ta emot. Med hela norska landslaget bakom mig i resultatlistan så är det väl bara att ställa in siktet mot VM… Nej, tror inte det. Jag är för ojämn.  

 

2019-04-30. Valborg. Jag plockade fram rullskidorna för första gången i vår. Jävlar vad bra det gick att åka. Jag rundade Röyse, min favoritrunda. Fjorden låg spegelblank. I dikena prunkade gräs och maskrosor. Åkrarna luktade dynga från dyngspridarna. Fruktträden blommade. Jag blev så euforiskt att jag åkte hem och drack whisky efteråt. Satt på terrassen till solen gick ner och fingranskade resultaten från förra helgens Tiomila.  

 

2019-04-28. PreO Ås. Jag öppnade stenhårt, jobbade metodiskt och koncentrerat. Den första skogen var svår men kartan bra. Sedan tog parken vid. Jag är bra i park. Jag nitade kontroll efter kontroll. Så kom de fyra sista skärmarna precis innan mål. Plötsligt stämde kartan inte längre. Den var helt enkelt i nyrekad just där. Det blev gissningstävling. Jag gissade tre fel av fyra möjliga och dagen var förstörd. Men jag kom fyra i alla fall. Det var fler än jag som gissade fel mot slutet. 

 

Arno, jag, Martin, Kaspar på PreO i Ås

 

2019-04-27. PreO Fredrikstad. Gode gamle Svein Jakobsen hade inte bara ritat den bästa kartan i mannaminne, han hade också strängat en riktigt bra bana. Jag snubblade tidigt på banan, hade fel på sjuan och nian. Det var typ banans två lättaste kontroller. Man kan verkligen undra vad som sker med ens hjärna när man orienterar. Mysteriet att jag bommar på enkla skärmar väntar fortfarande på sin lösning. Sedan torskade jag på elvan också. Men den var riktigt svår. Tre fel. Jag får glädja mig åt att jag åter igen var snabbast på tidkontrollen. Men en sketen niondeplats är ingenting att föra in i historieböckerna. Det gick bättre sedan. Vi skyndade oss in till Oslo där jag hann starten av Sentrumsloppet med sisådär 37 sekunders marginal. Niklas hade hoppat av på grund av sjukdom så jag tog hans nummerlapp och dammade iväg. Sist jag tävlade i löpning var i Havanna i november. Då höll jag på att dö. Nu gick det bättre. Jag zickzackade mig genom horderna av folk och kom i mål på hederliga 50.46. Det gick bra, blev inte stel i musklerna, kunde ligga på lite grann och orkade hela vägen. Dessutom dog jag inte. Kollade i 60-årsklassen. Hade blivit 63:a där. Totalslut efteråt.


2019 Annandag påsk. Synd att klaga på vädret i dessa tider. Jag har rekat kartan till NM i PreO i solglasögon och bar överkropp. Det ni. 

 

2019 Påskdagen. Åtta på listan. Åtta på listornas lista. Jag snackar alltså om rankinglistan i PreO. Efter O-ringen 2018 var jag tolva. Efter landskampen och SM var jag tia. Efter PreO Syd är jag alltså åtta. Måste bita mig kvar där. Om en månad är det PreO Väst. Jag behöver ett toppresultat där. Sommaren är lång och min plats bland de tio bästa ger jag inte ifrån mig frivilligt.   

 

2019 Påskafton. Jag erkänner att jag blir glad när det händer. Det finns egentligen inte så mycket som går upp mot det. Kanske att vinna i orientering då. Skunken har varit ute en tid nu och de första kommentarerna har börjat trilla in. Det är kanske inte så många som läser mina böcker men varje läsare är en seger och varje nöjd läsare är en gåva från himlen. Några av läsarna öser beröm över mig, kallar mig till och med genial. Jag spetsar öronen och suger på de översvallande formuleringarna som på en karamell. Jag erkänner att jag behöver få skryt. Jag är tilltufsad och sliten och behöver folk som klappar mig på axeln. Tack ska ni ha, alla ni. 

All Time High Litteratur
 
  1. Earnest Hemingway: The Old Man And The See (1952)
Det är det enkla som är det bästa. Och det är det enkla som är det svåra. Finns det något enklare än Hemingways lilla historia om fiskaren som äntligen får sin storfångst och som ser den försvinna inför sina ögon till hajarna. Människans kamp mot, och plats i, naturen kan inte beskrivas bättre. Den fattiga fiskaren Santiagos öde griper mig in i min själs innersta atomer och den varma relationen mellan honom och den lilla pojken får håret att resa sig på mina armar. Hundra sidor, mer behöver man inte skriva för att få nobelpriset i litteratur. Om man skriver som gamle Hem.
 
  1. Paul Auster: The New York Trilogy (1985, 1986, 1987)
Denna metafysiska thriller som består av delarna City of Glass, Ghosts och The Locked Room tog mig med storm när jag läste trilogin före min första resa till New York. Tillfälligheternas spel i den moderna storstaden gör det svårt att veta vad som är vad och vem som är vem, när det verkligen kommer till kritan. Austers prosa fick betydande påverkan på hur jag själv egentligen ville skriva.
 
  1. John Steinbeck: East of Eden (1952)
Storslagen episk roman om konflikten mellan tvillingarna Aron och Caleb. Djupt insiktsfullt om vad som sker med barn som växer upp utan trygga vuxna föredömen. Den våldsamma och hatiska Caleb för familjens destruktivitet vidare ett varv till i ekorrhjulet. Amerikansk socialrealism när den var som bäst.
 
  1. J.D. Salinger: The Catcher in the Rye (1945)
Vi följer sextonåringen Holden Caulfield under tre dagar när han lämnar skolan i Pennsylvania och åker hem till sina föräldrar på Manhattan. En absolut genial berättelse om en ung förvirrad man, vilse i tiden och verkligheten. Om alla som jobbar med människor hade förstått den här boken skulle vi verkligen kunna hjälpa varandra och inte som nu, låtsas.  
 
  1. Hermann Hesse: Das Glasperlenspiel (1943)
Hesses mästerverk där han flätar ihop mänsklighetens två viktigaste teman, matematik och musik. Hesse letar efter en värld i enighet och gemenskap utan att gå på ackord med den stora konsten.
 
  1. Harry Martinson: Nässlorna blomma/Vägen ut (1935, 1936)
Martinsons barndomsskildring från uppväxten i Blekinge där han som föräldralös auktionerades bort till ett liv som ständig främling. Världslitteraturens bästa uppväxtroman och en oöverträffad historia om hur det kan vara att mogna till man.
 
  1. Jack Kerouac: On The Road (1955)
Spelevinkarna Sal Paradise och Dean Moriarty korsar USA från kust till kust och lever ut sin ungdom och frihet längs de amerikanska vägarna. Kerouacs prosa pumpar på och efter att ha läst detta blir den ultimata drömmen att vara ung och fri och inte banga för något, inget som helst.
 
  1. Chaim Potok: My Name Is Asher Lev, The Gift of Asher Lev (1972, 1990)
Den unga konstnären Asher Lev växer upp i Brooklyns judiskortodoxa kretsar och trotsar gällande smak med sina provocerande tavlor. Som vuxen flyttar han till den franska Rivieran men lämnar aldrig mentalt sitt kära New York. Och han slutar aldrig provocera, fingrar aldrig på sin egen integritet. Bästa beskrivningen av Jantelagen och dess provokatörer jag har läst.
 
  1. Anatolij Rybakov: Arbats barn (1987)
Samhällskritisk storslagen episk roman om Sovjetunionen. Vi följer en handfull vanliga medborgares öden på trettiotalet och framåt under kommunismens härjningar. Ett realistiskt och psykologiskt mästerverk. Porträttet av Stalin är klockrent. Ger läsaren lust att göra revolution på riktigt, mot kommunister och all slags förtryckare, mot svikarna. 
 
  1. Franz Kafka: Das Schloss (1935)
Kafka är min favoritstilist. Ingen över, ingen vid sidan av. Som den första i litteraturhistorien överger Kafka positionen som den allvetande berättaren och intar en totalt subjektiv position som resulterar i att läsaren måste tolka varenda rad, varenda utsaga. Resultatet blir fullständigt halsbrytande.

   11.  John Kennedy Toole: A Confederacy of Dunces (1980)


Alla bra böcker blir refucerade av korkade förläggare. Så också detta mästerverk i humor. Fetknoppen Ignatius Reilly ligger hemma hos sin morsa i New Orleans och fiser dagen lång. Hon tvingar ut honom i olika jobb som alla har det gemensmat att de slutar i fullständig katastrof. Att författarens egen morsa fick boken publicerad länge efter sonens självmord är en historia för sig, och att publiceringen ledde till Pulitzerpriset året efter. 

 

 

12. George Orwell: Nineteen eigthy-four (1949)
Varken förr eller senare har en författare så skoningslöst slaktat myndigheternas övervakning och byråkratisering av medborgarnas vardag. För det handlar om makt och maktmissbruk, om utspekulerat våld från den starka mot den svaga, om kontrollbehov. Romanen är politisk sprängstoff och har antagligen bidragit till att förändra världen. Och dessutom både välskriven och spännande.

 

 

13. Tom Wolfe: The Bonfire of the Vanities (1987)

Fruktansvärt rolig skildring av åttiotalets New York City. En satir som gräver fram baksidorna med smältdegeln Manhattan och det kapitalistiska amerikanska samhället. ”Tom  Wolfe is the man who has what it takes to slice The Big Apple to its rotten core…”, skrev en recensent så träffsäkert.

 

 

14. August Strindberg: Hemsöborna (1887)

Många vill ju kalla August Strindberg för Sveriges genom tiderna största författare och man blir ju benägen att hålla med när man läser Hemsöborna. Detta är verkligen en folklig roman med massa humor och stor dramatik. Filmatiseringen från 1966 är en klassiker med Sif Ruud och Allan Edwall i huvudrollerna. Stor litteratur ska vara enkel, och detta är enkelt och stort.

 

 

15. Harry Martinson: Vägen till Klockrike (1948)

Martinson är min stora svenska favorit. Här skriver han om luffaren Bolle som vandrar runt genom dåtidens Sverige. En roman som träffar min egen lust att bara sticka. Jag har ju också stuckit många gånger. Ut på cykel på vägarna i Sörmland. Ut i Europa med tåg. Jag har funnit mitt Myrbråten och är lugnare nu, långt hemifrån Strängnäs. Men upptäckandets metodik är en del av min personlighet och Martinson är mästaren på temat.

 

 

16. John Steinbeck: Grapes Of Wrath (1939)

Steinbecks stora epos om kapitalismens skuggsida som gjorde honom både hatad och berömt. Boken säljer enormt, men förbannas också, bränns på bål och ställs inför rätten. Tom Joad tar med sig familjen till Kalifornien för att plocka sig rika på apelsiner, bara för att upptäcka orättvisa, förtryck och misär. Stor arbetarklassdramatik. Gripande film med Henry Fonda som Tom, regisserad av John Huston. Steinbeck som de svagas försvarare är en av mina husgudar.

 


17. Jane Austen: Pride and Prejudice (1813)


Vilket geni Jane Austen var. Suverän kontroll över berättelsen, som egentligen är en simpel såpopera, späckad med känslor och intriger. Fast temat engelsk överklass för tvåhundra år sedan egentligen inte intresserar mig föll jag pladask för en stilsäker och exakt författarinna, som både framstår som en människokännare och observatör av sociala koder. Varför har hon så få kvinnliga efterföljare?

 

 

18. Hermann Hesse: Der Steppenwolf (1955)

Precis som Martinsons Bolle är Hesses Harry Haller en landstrykare, en outsider. Han nosar sig fram genom världen, hör inte hemma någonstans, en främling, en varg. Jag blev träffad av blixten när jag läste boken. Hesse är central i min fascination för Tyskland, jag är ju inte för inte adjunkt i tyska.

 

 

19. John Steinbeck: Tortilla Flat/Cannery Row (1935, 1945)

Sätter ihop två böcker av Steinbeck med liknande tema. Steinbeck kan som ingen annan skriva om vanliga och fattiga människor. Han gör poesi av en socialklient och konstruerar stor humor på områden som man oftast förbinder med förakt. Tortilla Flat är en fantastisk rolig bok och Cannery Row är lysande poetisk.

 

 

20. Wilhelm Moberg: Din stund på jorden (1963)

En bok som ger läsaren lust att skriva om sitt eget liv (Leif i alla fall). Det stora i att finnas till, det att ha sin stund här på jorden. Poetiskt och jordnära. Det enkla livet på bondelandet kombineras med det stora universella i att leva och vara människa och försöka att finna sin väg här i livet.